Från A till Ö

En av de många saker som slog mig under dejten var att jag inte kunde se hur vi kunde gå från den rätt trevliga konversationen till att hångla. Det måste ju finnas en väg från skojsigt prat till nojsigt beteende men hur hittar man dit? Jag har aldrig lyckats knäcka den nöten. Det är på något sätt som det inte existerar något annat läge för mig än att sitta och prata. Dåligt självförtroende spelar givetvis in. Har man inga segrar så kan man ju inte förvänta sig att man skall kunna vinna.

I det här speciella fallet så tror jag att vägen från A till Ö till viss del skymdes eftersom jag inte kunde se glimten/lekfullheten i hennes ögon som jag förknippat men någon som är hångelbar. Men det kan ju vara min enorma oerfarenhet som spökar där (och överallt annars för all del). Avsakanden av den kan vara därför som jag känner mig lite besviken så här efteråt och inte gick hemåt svävades på små, små moln av lycka.

En av de saker jag kommit på att jag söker i en partner är värme och kramgohet vilket inte riktigt fanns antydningar om. Betydligt mer reserverat än vad jag hoppats på. Hur mycket av det här som beror på de signaler som jag sänder ut vet jag inte. Jag har lite svårt med kroppskontakt med okända och halvbekanta, vill gärna ha dom på lite avstånd och avböjer gärna kramar exempelvis. En kvinnlig vän tycker att jag kramar också för dåligt. Tydligen har bara fått en riktigt bra kram av mig under den tid vi kännt varandra. Den kom dock i en situation där jag var helt avslappnad och kände att jag defenitivt hade koll på situationen och det finns nog en stor lärdom där. Jag är osäker ute i stora världen och har en jobbig tendens till att sticka huvudet under skalet.

Nästa dejt vi har får jag se till att vara i en miljö som vi båda kan slappna av i. Då kanske det kan hända något?