Jag saknar drömmar

Var ute i går och drack en öl med den kvinnliga vän som jag gav Mia Törnbloms bok till och efter ett tag så kom vi in på drömmar samt livsmål och jag kunde inte för mitt liv komma på vad mina är. Det enda jag kunde komma på att det skulle vara trevligt att äga ett litet hus med en lagom stor tomt i ett område som inte är stadsplanerat men det är allt egentligen. Jag har inga platser jag måste besöka eller upplevelser som jag måste ha. Livet blir som det blir och det är väldigt lite som jag personligen kan påverka. Ta till exempel detta med att hitta en partner, detta är ju egentligen inte mitt beslut utan jag måste godkännas av någon annan innan det sker. Detta gör ju inte det till mitt beslut utan någon annans. Fast där höll inte min vän med mig. Hon hade helt otroligt många saker som hon skulle vilja göra/uppleva och tyckte det var rent ut sagt dåligt av mig att inte ha några ambitioner.

Jag hade då inte ett riktigt bra svar (inte nu heller) på henne utan tyckte det hela kändes lite obehagligt att tänka på. Jag kan inte se att jag idag har möjlighet att uppfylla något livsmål/dröm utan att radikalt byta arbete och liv, något som inte är riktigt realistisk. Jag har haft det här livet i över 15 år nu och den person som var på väg att lyfta mig ur det dog och jag känner inte riktigt att jag är villig att lita på mig själv (eller någon) att lyfta mig ur det hål jag befinner mig i.

Hon tvingade mig ett löfte att komma på åtminstone en dröm till nästa gång vi träffades. Kanske det godkänns som dröm "att byta liv till något mer lustfyllt" fast hur det skall kunna ske har jag ingen som helst aning. Möjligheten finns ju att det blir ett ännu sämre liv än det jag har idag och det vill jag ju definitivt inte ha.