Här igen

Det verkar som om jag bara skriver i den här bloggen när jag har ångest mitt i natten. Tack och lov att det var en tag sedan. Livet har varit bra, jag har blivit med flickvän och blivit bonuspappa. Nyss flyttade vi ihop i ett stort fint hus och det är väl där ångest börjar. Inte för att något är dåligt utan för att jag numera är skyldig banken en djävla massa pengar vilket är väl ok så länge man har jobb...

Inte för att jag blivit av med det men i dag pratade chefen med mig om hur dåligt det ligger till. Om hur han är tvungen att kraftigt dra ned på min bäste väns tider och jag känner att jag behöver prata med min vän om detta men vill inte göra det över telefonen utan ansikte med ansikte. Bara det att jag inte riktigt vet vad jag skall säga annat än "ledsen att jag tar alla pengar i företaget som ett stort själviskt svin men jag har ju lån".

Sedan är jag osäker på hur länge jobbet kommer att finnas kvar och det oroar mig än mer. Jag har förutom extraarbete på helger i gymnasiet inte haft något annat jobb. Att gå ut på en arbetsmarknad är inget som fyller mig med tillförsikt. Jag tror jag har ett gott rykte i den lilla nichbranch som vi är verksamma i men det räcker inte långt om ingen vill anställa. Det betyder förmodligen att jag är körd så in åt helvete och att vi riskerar att förlora det hus vi nyss flyttat in i.

Ångest, ångest är min arvedel.