Hello darkness My old friend

På något sätt skänker det mig trygghet att det är så sällan jag är här nuförtiden nästan ett och halvt år sedan nattmaran behövds besegreras genom ett ångesttjut mitt ut i natten. Livet är rätt ok ändå även om rädslan över att bli arbetslös hänger över mig som damokles svärd benen här gången är det rädslan över bilkörning som hållermig vaken. Jag borde ta itu medlutet övningskörande men det tar emot. Senaste gången så blev det en incident på grund att jag var i en för avancerad körsituation där jag var tvungen att stanna mii i rusningstrafik och det kändes som Om jag på rem tur lyckades undvika en kedjekrock. Nu är det säkert inte så i verkligheten men det är min upplevelse.

Någonstans så har jag en övertygelse att om jag tar körkort så kommer jag åstadkomm en olycka och någon närstående kommer att dö som n följd. Oerhört fånigt och melodramatiskt men jag kan inte skäppa känslan och jag kan inte släppa den för personen jag vill prata med det om är död sedan några år tillbaka. Min fru är inte lyhörd nog för att vara en bea samtalspartner om det här. Därför dessa ord för art dräpa demoner och få några timmars sömn i natt.