Adjö 2006

Så är det första dagen på ett nytt år och det är dags att både göra bokslut över vad jag bara kan kalla ett riktigt pissår. Året började förhoppningsfullt med en massa saker som verkade lovande men jag tröttades ut rätt rejält under våren, för att närmast krascha totalt när den person som blivit min bästa vän och absolut största stöd här i livet de senaste åren dog (i ett för mig rätt traumatiskt sätt)knall och fall. Efterdyningarna kring detta sätter fortfarande sina spår och det finns kvällar när jag i stort sett bara gråter över minnet och saknaden. Det hela känns extra hemskt för att det kändes att jag med hans hjälp var på väg ur det hål jag grävt ned mig i.

Dessutom gjorde det hela att min chef som jag tyckt varit jobbig en längre tid gick över gränsen och gjorde mig nästan hatiskt mot honom. Tack och lov så genom semesterar så spenderade vi en hel del tid från varandra vilket gjorde att han gled tillbaka till tolerabel igen men tanken på att jag måste söka mig därifrån finns fortfarande stark vilket skrämmer mig då jag har svårt att tro att någon egentligen skulle vilja anställa mig. Fick rådet att dokumentera mina kunskaper tyvärr så fick jag det när jag mådde som sämst och att försöka ta itu med det igen har fått mig att återuppleva ångesten men det skall ske nu under våren.

Lägg till det hårddiskkraschar med nästan 10 års mail förlorade och att en av grannarna tuttade eld på sin lägenhet med efterföljande nervositet från min sida så blir det verkligen ett pissår.

Det har inte bara varit hemskt under året. En stor ljusglimt är att jag lyckats göra en riktig vän av en internetvän vilket har lett mig in i ett något större socialt umgänge (finns i alla fall en dag i veckan som jag kan gå på en pub och snacka bort större delen av en kväll).

En annan var att jag mot slutet av året faktiskt lyckades övertala någon att gå på en dejt med mig. Att hon dessutom verkade genuint intresserad av mig då var stort. Har ju levt hela mitt liv ensam så det ställde helt klart min världsbild på ända. Nu verkar det ha runnit ut i sanden vilket förmodligen förklaras bäst av min totala inkompetens när det gäller sådant här (man lever inte ensam ett helt liv utan talang) vilket fått mig att erkänna saker som jag kunde hållit inne på till ett senare stadie som t ex att jag inte vet hur man hånglar.

En tredje är att jag lärt känna en arbetskollega lite bättre vilket har gett mig tillgång till livserfarenheten från någon som faktiskt har levt en hel del och som nu pushar på mig att inte ge upp sökandet efter kärlek.

Så nu sitter jag här på 2007 och hoppas innerligt att det blir ett bättre år med mycket stora framgångar både jobbmässigt och socialt. Vem vet jag kanske kan bli lycklig också men det är nog att hooppas för mycket.