Det går framåt

Sakta men säkert så går det framåt med nätflörten. Jag har inte gjort bort mig ännu och vi har lämnat de anonyma inloggningsnamnen och gått vidare till förnamnen. Det är ett för övrigt ett steg som jag alltid har svårt för, jag vill ju inte vara för aggressiv och skrämma bort den jag pratar med samtidigt som jag inte vill upplevas som för ointresserad.

Min döda vän brukade prata om nätdejting som en tre-stegsraket. Där just att börja använda folks riktiga namn är första steget, att börja prata i telefon är det andra och det tredje är att träffas på riktigt. Alla har sina svårigheter och i mitt fall så är det andra steget rätt svårt. Min telefonpersonlighet är rätt disträ och jag har svårt att fokusera på rösten i andra ändan av tråden vilket inte fungerar särskilt bra. Försöker kompensera det med att skriva långa brev något som uppskattas av hon jag pratar med just nu. Att chatta är annars något som fungerar även om jag har förstått att man bör inte tjata om MSN-adresser.

Jag noterade idag att jag glömt bort att skriva i min Jag är bra-bok de senaste dagarna. Det är nästan så jag tror att framgången med att hitta en flicka som är villig att brevväxla med mig gör att arbetet med att krama små segrar ur vardagen inte är lika viktigt.