Kärleken, den kärleken

Pratade med kollegan idag som tydligen haft en helg av funderingar där han kommit fram till att han nog skall lämna Stockholm och flytta närmare sina barn. Den slutgiltiga knäcken hade varit när han inte hade lyckats få ihop det med en kvinna han hade hoppats på. Han har berättat för mig att ända sedan hans äktenskap tagit slut så har han letat efter en relation och visst han har haft många kvinnor omkring sig men det har aldrig tänt till på riktigt.

Tydligen så hade han gjort en lista över alla kvinnor han träffat de senaste åren och i stort sett alla kvinnor han träffat hade tagit mer än de gett. Det var endast en (av det relativt stora antalet kvinnor) som han hade fått mer än det han lagt in och denna kvinna var ouppnåelig av olika skäl.

En av de saker som han kommit fram till är att han inte vet riktigt hur man träffar folk i Stockholm. I en mindre stad så finns det betydligt fler kontaktytor. Här i storstan så kan man träffa någon på krogen och så skall det väldigt mycket till innan man träffar någon igen, (Se Kommissarie F. Curiosa för ytterligare perspektiv) Medan man i en mindre stad kan stöta på någon som man träffat på krogen i mataffären, på systemet eller på en idrottsanläggning. Därmed har man betydligt lättare att känna på varandra utan att det behöver bli så allvarligt. Tror det ligger mycket i det, min torftiga erfarenhet av kärleken är att det är enorm tröskel att kliva över innan man blir godkänd som potentiell partner. Den tröskeln borde rimligtvis bli mindre ju fler chanser man har att träffa någon. Jag som lever ett rätt inrutat liv med i stort sett bara jobb kombinerat med lite kompissamvaro har egentligen bara nätet där jag har en chans att möta kvinnor och därmed väldigt få tillfällen att visa upp vilken bra kille jag är.

Jag måste säga att om kollegan flyttar så kommer jag att sakna honom något oerhört. Det senaste året har han varit det roligaste med jobbet med sin glada humör och hans erkännande för det jobb jag gör.